Engelska texter

Decimal

Decimal anges alltid med punkt på engelska: 2,3 kg (svenska) = 2.3 kg (engelska). Det läses ut som ”point”: 10.25 läses som ”ten point twenty-five”.

Tusental

Den traditionella metoden på engelska är att sätta komma mellan tusental, men för att undvika förvirring med det svenska decimalkommat är det bättre att göra mellanslag mellan tusental för att markera dem, precis som man gör på svenska.

Exempel: både 170,234 och 170 234 läses som ”one hundred and seventy thousand two hundred and thirty-four”.

Procent

Procenttecknet skrivs direkt efter siffran på engelska, utan mellanslag: ”35%”. Procenttecknet passar bäst i tabeller och annan komprimerad text. I löptext är det bättre att skriva ut ordet, som då ska särskrivas: ”35 per cent”. Ordet för procentsats särskrivs dock inte: ”the percentage was 35”.

Om man talar om valutan som sådan använder man singularis: ”The Swedish krona is weak just now”, ”Please state amounts in thousands of Swedish krona”. Om man anger ett specifikt belopp så skriver man förkortningen SEK: ”The grant amount is 250 000 SEK”. Vi anger valutanamnet efter siffrorna, med mellanslag, eftersom det är en måttenhet bland andra.

Svensk lagstiftning skriven på svenska är den som gäller rent juridiskt. Alla översättningar är ungefärliga, och har därför inte laga kraft.

Många svenska lagar har också ett långt fullständigt namn som ofta inte används ens i allmänna svenska texter. Den (nu ersatta) lag som vanligtvis kallas för ”biobankslagen” eller förkortas till ”BBL” heter egentligen ”Lag (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården mm”. I engelsk text är det därför bäst att bara ge en kort beskrivning av lagstiftningens avsikt eller huvudämne i löptexten, i detta fall ”Swedish biobank legislation”. Om det behövs kan man lägga till en fotnot eller parentes som anger det fullständiga svenska namnet plus lagnumret.

Tid

24-timmarsklockan är på ingång i engelsktalande länder, men många har fortfarande svårt att förstå den. Därför anger vi tid på båda sätten efter kl 12, dvs ”19.00/7 pm” eller ”14.30/2.30 pm”. Obs: man skriver inte ”.00” efter hela klockslag med 12-timmarsklockan. Förkortningarna som används för 12-timmarsklockan är ”am” (ante meridiem, eller före kl 12) och ”pm” (post meridiem, eller efter kl 12).

Datum

Brittisk engelska och amerikansk engelska anger datum på olika sätt ‒ till exempel läser man ut ”9/11” som ”9th of November” på brittisk engelska, men som ”September 11th” på amerikansk engelska. Det finns flera olika sätt att ange datum på brittisk engelska också.
För att undvika förvirring anger vi därför datum i text som DD Månad ÅÅÅÅ, dvs 01 January 2018.

Förkortningarna 01 Jan 2018 eller 1 Jan 18 kan användas i tabeller och liknande. Obs: ingen punkt behövs efter ”Jan”. Vill man också ange veckodagen skriver man Monday 01 January 2018, i den ordningen och utan något komma mellan veckodag och datum eller mellan månad och år.

Kortformen av månaderna är de tre första bokstäverna: Jan, Feb, Mar, Apr, May, Jun, Jul, Aug, Sep, Oct, Nov och Dec. För veckodagarna gäller också de tre första bokstäverna: Mon, Tue, Wed, Thu, Fri, Sat och Sun.

Stor bokstav används på fler ställen än på svenska. Förutom i oböjt första person singularis: jag = ”I” (men mig = ”me” och min = ”mine”) används den också för begynnelsebokstaven i dagar: ”Tuesday” och månader: ”April”, språk: ”Urdu” och nationalitet: ”Pakistani”.

Stor begynnelsebokstav används också för huvudorden i namn på organisationer och myndigheter: ”National Board of Health and Welfare”, ”European Central Bank”.
Detsamma gäller för bok-/film-/pjästitlar: ”The Name of the Rose”, ”Hannah and her Sisters”, ”Two Gentlemen of Verona”. Ibland skrivs titeln också kursiverad i löptext.

Titlar

När det gäller titlar på avhandlingar och rapporter finns det två olika metoder. Den första skriver avhandlingens namn som en boktitel, med stor begynnelsebokstav för huvudorden. Om en underrubrik ingår (vanligtvis efter ett kolon/tankstreck) så skrivs den oftast som en vanlig mening, med stor bokstav bara i början: ”On the Threshold of Adulthood: Recurrent phenomena and developmental tasks during the period of young adulthood”. Den metoden används ofta i referenslistor.

Den andra metoden är att skriva titeln som en vanlig mening, med stor begynnelsebokstav bara för första ordet och eventuella egennamn/nationaliteter/språknamn och liknande som ingår.

Det är den metod som Vetenskapsrådet använder för publikationer på engelska: ”Future choices for the Swedish research system”. Anledningen är att det sättet är lättare att läsa.

Förkortningar

På svenska brukar man skriva förkortningar på organisationer som uttalas som ett ord som om de var egennamn, dvs. med stor bokstav i början och liten bokstav för resten: Sas, Unesco och Sida är vanliga exempel.

Det gör man inte på engelska – alla bokstäver i förkortningen ska vara versaler, även om förkortningen uttalas som ett ord: UNICEF, NASA och NATO är internationella exempel, och även SIDA och SAS (svenska/skandinaviska organisationer) skrivs så i engelsk text. Anledningen är att det ökar tydligheten.

På engelska skriver man också förkortningar av sjukdomar och hälsotillstånd med stor bokstav genomgående: AIDS, COVID, PTSD och ADHD till exempel.

Persontitlar och ämnesnamn

Regeln är att persontitlar har stor begynnelsebokstav om de används i samband med eller istället för titelinnehavarens namn, men liten begynnelsebokstav om de gäller positionen som sådan: ”It is well-known that Pope Francis is the first pope from South America” och ”The Prime Minister has just recorded a statement to the public” men ”Queen Elizabeth II had fourteen different prime ministers during her reign”. Likaså ”Today’s speaker is Professor David Jones”, men ”David Jones is a professor”.

Desamma gäller för akademiska ämnen om de ingår i ett namn: ”She works at the Department of Medicine”, men inte om man avser ämnet som sådant: ”They are studying medicine”.

Apostrof används för att ange genitiv – tillhörighet – tillsammans med ett ”s”: Den placeras före s:et i singularis: ”the cat’s bowl = kattens skål”, men efter s:et i pluralis: ”the boys’ mother = pojkarnas mamma”, eftersom s:et i ”boys” anger pluralis. I ord och namn som slutar på ”s” i singularis placeras genitivapostrofen också efter s:et: ”Brahms’ symphony = Brahms symfoni”.

Undantaget är genitivformen av neutralt tredje person singularis = ”its” (”The table is square. Its dimensions are regular.”) Detta görs för att inte blanda ihop med sammandragningen av ”it is”.

Apostrof används också för att ange en sammandragning av ord: ”don’t = do not”, ”it’s = it is”. Dessa hör bara hemma i talspråk. I skriftspråk ska orden skrivas ut i sin helhet. Undantaget är i direkta citat, i informell e-post och i enkäter för svarsalternativet ”Vet ej = Don’t know”.

På ett svenskt tangentbord sitter apostroftecknet längst ut till höger på mittraden. Tecknen längst till höger på sifferraden är accenter och ska inte användas istället för apostrof.

”Om” kan användas i en konditionalfras på svenska: ”Jag går inte ut om det regnar”. Då ska man använda ”if” på engelska: ”I will not go out if it rains.”

På svenska kan “om” också uttrycka en valmöjlighet: ”Jag vet inte om du vill gå ut”. På engelska är den tydligaste översättningen: ”I don’t know whether you want to go out”.
En testmetod är att sätta in uttrycket ”eller inte/or not” i frasen – om det inte fungerar så ska man använda ”if”, men fungerar det går det bra att använda antingen ”whether” eller ”if”.

Om den fras som inleds med ”som” inte är nödvändig för att meningen ska bli förståelig så ska man använda ”which” (med komma före och efter frasen), men om frasen är nödvändig ska man använda ”that”.

Exempel:

• “Our office, which occupies three floors, is located in Stockholm”
• “Our office that occupies three floors is located in Stockholm”

Den första meningen är helt förståelig utan den underordnade ”som”-frasen – vårt kontor ligger i Stockholm, och det faktum att det har tre våningsplan är oväsentligt. Den andra meningen skiljer vårt kontor i Stockholm med tre våningsplan från våra andra kontor som inte har det. Här behövs den underordnade ”som”-frasen för att göra betydelsen klar.

”Can” används för att uttrycka att något är fysiskt möjligt (även om det inte är rekommenderat eller tillåtet): ”You can balance on the outside window ledge”, eller för att uttrycka att något absolut eller med stor säkerhet sker eller kommer att ske: ”After you have turned the handle, you can open the window”.

”May” används för att uttrycka att något är tillåtet och möjligt: ”You may open the window for extra ventilation”, eller för att uttrycka att något kanske kommer att ske: ”We may review the window opening policy in the future”.

Frågor låter mer öppna, och kan ha fler svarsalternativ om de börjar med ”what”. ”Which” använder man när man har ett begränsat urval att välja mellan: ”Which shoes will you wear – the white ones or the black ones?”

På brittisk engelska kan man utföra forskning ”in”, ”into” och ”on”, men de betyder olika saker.

• ”Research in” handlar om ett forskningsfält: ”research in biomedical technology” eller ”research in history”.
• ”Research into” handlar om ett mindre område eller ett problem: ”research into discrimination” eller ”research into antimicrobial resistance”
• “Research on” handlar om forskningssubjekt eller -person: “research on mice” eller “research on children with dyslexia”.

”Research on” används ofta i amerikansk engelska för båda de två sista betydelserna, och börjar krypa in i brittisk engelska också, men är ännu inte standard där. Dessutom ökar tydligheten om man skiljer på betydelserna.